...är det totalt kaos i mig..ångest..snurrar å far i sängen, sandpapperskänsla i halsen som sträcker ut sig långt ner i magen som svider.. vill kräkas vill gråta vill skrika men allt är fast innuti... hjärtat rusar ..förmår mig inte att väcka någon..men vill egentligen bara dela min ångest med någon..någon som bara kan ta emot.. hålla om å trösta när jag går sönder..men jag är feg..å rädd..för att bli avvisad...för då kommer skammen..den är nästan värre än ångesten...då låter jag bli...för tänk om..jag som tränat på att ta stöd...jag som råder andra att göra det...men jag klarar inte av att bli avvisad just nu...så jag vågar inte chansa att ta stöd i natt..jag skriver här i stället..
Både gammalt å nytt skit kokar under lock i en å samma gryta..det blir ofta så för mig..allt eller inget liksom..vill gärna ge mig själv ett riktigt känga när jag ändå håller på...men jag låter faktiskt bli det nu..
Morgonen är snart här..känns lite bättre nu...går till min säng å hoppas på någon timmes sömn..
Gumman jag vet precis.... Alltför många gånger. Men jag har lärt mig hantera det, lärt mig prata om det, be om hjälp och tröst. Man måste kapitulera och prata. Vem fan uppfann ångest??? Kram och hoppas på en bra lördag för dig :-)
SvaraRadera*Kramar om*
SvaraRaderaVännen...du vet var jag finns...RING när d känns så...du får det...Varm kram
SvaraRaderaÄlskade vännen. nästa gång, RING! min tele är på dygnet runt. Just call and I will be there for you!
SvaraRaderaPuss /Sis
Tack ni goa! Det värmer att läsa era inlägg! Jag vet att ni finns..om/när jag behöver, stort tack för det <3
SvaraRadera