Sorg å saknad!

Känner mig låg idag igen..fan! Börjar bli riktigt förkyl oxå. Försöker tänka positiva tankar och tänka på bra saker men det sitter som en tjock massa i kroppen..funderar på om jag ska ta mig en promendad i blåsten för att inte gegga fast. Kanske upp till graven..har inte varit dit sen i julas någon gång..får lite dåligt samvete när jag tänker på det. Men samtidigt har jag funderat över varför!? Jag tänker inge mer eller mindre på honom för att jag går till graven. Eller pysslar å donar med graven, å det är det jag tror många gånger mitt dåliga samvete handlar om, hur andra människor ser på skötsel å ompyssling av en grav. För mig, är det skönt att ha den att gå till, när jag vill å behöver. Inte för att tillfredställa någon annans ögon..vi har inte glömt eller så..det är bara inte samma behov att gå dit som det var de första åren..Han skulle blivit 14 år i år Johannes. Nu kommer tårarna, minnena väller fram över den hemska å overkliga tiden i vårt liv..känns skönt å befriande...skönt är det oxå, att jag aldrig haft svårt eller jobbigt att prata om det som hände oss. Jag känner sorg å saknad fortfarande å kommer nog alltid att göra. Fast det är inte lika tungt nu som då!
Rätt lurigt hur det är..kan jag ha haft Johannes undermedvetet i tankarna å behövde få ur mig det, för nu känns det något bättre i alla fall!
Hoppar promenaden nu, tar mig en treo å lägger mig under täcket, kurerar mig lite innan friden är slut ;) :)