Orolig

Först kände jag inte så mycket, tänkte inte så mycket. Tyckte det var tragiskt att det skett ännu en jordbävningskatastrof. Jag hoppades på att dom klarat sig bra eller rättare sagt, klarat sig undan... Sen när det började gå upp för mig att dom faktiskt kan ha drabbats riktigt illa, då började jag bli orolig å nu känner jag mig riktigt ledsen. Vi har inte hört något från dem.. jag har ingen bra magkänsla..Vi ska prova att ringa i em. fast jag tror inte vi kommer fram, å Samme har inte fått någon kontakt via Msn, Jag vet inte ens vart dom bor i Chile...i vilken del eller vilken som är närmsta stad...Dom skulle eventuellt få komma tillbaka hit till Sverige inom en snar framtid men nu funderar jag på om det kommer att bli så... Samme är ledsen! Å fast jag inte lärt känna dem så väl när dom bodde här så känns det jätte jobbigt...jag vet när hon berättade att dom inte skulle få vara kvar i Sverige..hur ledsen jag blev..dels för att jag önskade att jag lärt känna dem bättre, dels för att jag tyckte att dom bott här så pass många år å då kan man inte bara köra ut folk så där!! Håller tummarna hårt å hoppas vi får några svar snart..